Главная · Lyriki: тексты песен · Rolf Wikström

Категории

Разности

Rolf Wikström - Olust

Var ska man sitta och var ska man stå,
ledsnad trycker mitt sinne.
Man borde prövat ett skott eller två
på lyckohjulet därinne.

Där är det glädje och glam och rush,
- Hoppla, pampar och drängar,
sägen: vad blir efter dagens kurs
trettio silverpengar?

Lätt kunde man ordna biljett för entrén,
men plumpt i den gyllne glansen
ser jag aporna hoppa från gren till gren
och klänga varandra om svansen.

Var ska man sitta och vart ska man gå,
olust bakom och före -!
Och våldsamt stramar sej då och då
ångestens silkessnöre.
Комментарии (0) 18.02.2009. 16:08

Rolf Wikström - När skönheten kom til byn

När skönheten kom till byn då var klokheten där,
då hade de bara törne och galla.
Då sköto de efter henne med tusen gevär,
ty de voro ju så förklokade alla.
Då nändes de varken dans eller glädje och sång,
eller något som kunde vådeligt låta.
När skönheten kom till byn - om hon kom någon gång,
då ville de varken le eller gråta.

Ack, klokheten är en gubbe så framsynt och klok
att rosor och akvileja förfrysa.
När byfolket hade lärt sig hans ABC-bok
då upphörde deras ögon att lysa.
Hårt tyngde de sina spadar i åker och mull,
men fliten kom bara fliten till fromma.
De räknade sina kärvar - för räkningens skull,
och hatade för ett skratt och en blomma.

En gång skall detv varda sommar, har visorna tänkt,
en dag skall det tornas rymd över landen.
Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt,
men mänskorna skola lyftas i anden.
Nu sitter de där och spindlar så smått och så grått
och kritar för sina lador och hyllor.
En dag skall det varda sommar, har visorna spått.
- Men visorna äro klena sibyllor.
Комментарии (0) 18.02.2009. 16:07

Rolf Wikström - Mitt hjärta är ditt

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.
Комментарии (0) 18.02.2009. 16:07

Rolf Wikström - Får jag lämna några blommor

Får jag lämna några blommor - ett par rosor, i din vård
och du må ej vara ledsen, min kära.
Ty det rosorna är komna från en konungagård,
och det vill svärd till att komma dem så nära.

Den ena den är vit,
och den andra den är röd
men den tredje vill jag dej helst förära.

Den blommar inte nu,
först när givaren är död.
Den är underlig den rosen, min kära.

Den blommar inte nu,
först när givaren är död
- men då blommar den rätt länge, min kära.
Комментарии (0) 18.02.2009. 16:06

Rolf Wikström - Fåfänglighet

Jag har klättrat på önskningens stege,
jag har klättrat så långt att jag vet
att den stegen är hög som en himmel
och djup som en evighet...

Och människor ha gått på den stegen
i tusen och tusen år -
och ingen har visat dem vägen
var stegen står...

Man alla som tvinga dess pinnar
de springa på glödande kol,
och aldrig i levande livet
de nå sitt mål...

Jag har klättrat på önskningens stege,
jag har gått ett par fjät - så jag vet
att den stegen är hög som en himmel,
och allt är fåfänglighet.


Комментарии (0) 18.02.2009. 16:06

Rolf Wikström - Ett ankhuvud

Ett ankhuvud sätt på en gärdsgårdsstör
och du har mitt porträtt -
Vem är jag? - En man som lever och dör
på vanligt sätt.
Ett barn som drömmer

som andra drömt,
ett flarn som glömmer

som andra glömt,
ett skarn som tömmer

som andra tömt
besvikelsens bittra vin:
men gör grimaser och grin
och skryter och ropar: nej, djävlar,
jag ändrade inte en min!


Комментарии (0) 18.02.2009. 16:05

Rolf Wikström - Ett brev

Nu går jag här alltså och svälter,
jag går här och tittar ner...
Jag går här i gränden och svälter
och tänker på nattkvarter...

Det regnade visst ett par timmar
i morse, det är litet slam
i rännstenens smala och rutiga
remsa av makadam...

Nu går jag här alltså och svälter,
och mörkt är vartenda hus...
Kaféskylten bara som lyser
gult elektriskt ljus...

Jag går här och går bara,
så säjer jag: jävla slask!
Jag går här och sparkar med foten
en påse, en tändsticksask...

Så kommer det någon och tigger.
- Bah... sjöman... det ljuger du!
Så stannar jag här, och här ligger
ett brev som man rivit itu...

Vad var det för brev, vem skrev det,
och varför ligger det här?...
Kanhända det skrivits av en som
håller en annan kär...

Kanhända det doftar av rosor,
och blommor av alla de slag?
Kanhända det var ett par glosor
om barnuppfostringsbidrag.

Ett brev det kan vara så mycket,
ett brev det kan vara från
en gammal och hjälplös mor till
sin ende och älskade son.

Han rev det väl sönder så där som
det brukas ibland: vadå!
En gest som man gör bland kamrater
och tar sig en bärsa på -

Ett brev det kan vara så mycket,
så mycket man aldrig vet...
- Men nu är väl klockan tolv snart,
då stänger de visst kafét!


Комментарии (0) 18.02.2009. 16:04
1 2 3

Поиск

RSS

Новые статьи

Новые комментарии

Tags

Пузомерки

π